Bläddra i lexikonet

Den kubformade helgedomen mitt i den heliga moskén i Mecka. Den är islams heligaste plats och den riktning muslimer vänder sig mot i bön.

Arabiskt ord för en icke-troende eller icke-muslim, någon som inte bekänner sig till islam. Ordet kan upplevas som starkt nedsättande och uppmanas av vissa muslimska organisationer att undvikas.

Kali är en hindisk gudinna som representerar död, förstörelse och förnyelse, känd som en av gudinnan Durgas mest våldsamma former. Hon avbildas ofta dansande på Shiva med ett svärd.

Titel för den högste ledaren inom islam, betraktad som profeten Muhammeds efterträdare och både religiöst och politiskt överhuvud.

Islamiskt rike eller styre som leds av en kalif, vilken betraktas som profeten Muhammeds efterträdare med både religiös och politisk makt.

En liten, rund mössa utan skärm eller brätte, ofta buren som huvudbonad inom religiösa eller traditionella sammanhang, till exempel en kippa eller prästkalott.

Tungt eldvapen med långt eldrör som skjuter projektiler. Även allmänt accepterad måttstock eller erkänt urval av verk, till exempel litterär kanon. I vardagligt språk betyder kanon i stället jättebra, utmärkt.

Äldre titel för en präst som var kyrkoherdens medhjälpare; motsvarar ungefär dagens komminister. Idag används ordet om präster med särskilda uppgifter, som domkyrkokaplan eller fältpräst.

Inom hinduism och buddhism: principen att människans handlingar avgör hennes öde och återfödelse. I vardagligt språk: tanken att goda eller dåliga handlingar förr eller senare slår tillbaka på en själv.

En stor och praktfull kyrka som är säte för en biskop, alltså huvudkyrkan i ett stift. Motsvarar ofta en domkyrka med imponerande arkitektur.

Lärobok i den kristna trons grunder, ofta upplagd som frågor och svar. Mest känd är Martin Luthers lilla katekes.

Den kristna troslära och kyrkotradition som företräds av Romersk-katolska kyrkan, med påven i Rom som högste ledare. Världens största kristna samfund.

Person som tillhör den romersk-katolska kyrkan, den största kristna kyrkan, med påven i Rom som högste ledare.

Som tillhör eller rör den katolska kyrkan, det största kristna samfundet med påven i Rom som överhuvud. Ordet betyder ursprungligen "allomfattande, universell".

Person som avviker från eller förnekar den vedertagna läran, särskilt inom religion. I överförd betydelse: någon som trotsar rådande åsikter.

Åsikt eller lära som strider mot en etablerad religiös trosuppfattning; villolära. I överförd betydelse en uppfattning som bryter mot rådande dogmer inom ett område.

Liten rund huvudbonad som traditionellt bärs av judiska män, särskilt i synagogan och vid religiösa tillfällen.

Byggnad och samfund där munkar eller nunnor lever tillsammans i avskildhet, ägnade åt bön, arbete och religiöst liv enligt gemensamma regler.

Som rör en viss religiös trosbekännelse eller är bunden till ett bestämt religiöst samfund.

Kyrklig ceremoni där en ung person bekräftar sitt dop och sin kristna tro, oftast vid 14–15 års ålder. Ordet betyder "bekräftelse".

Bekräfta att något är sant eller korrekt. Inom kyrkan innebär det att formellt bekräfta sitt dop genom konfirmationen.

Bestämd form av kors. Den kristna symbolen med två korsande linjer som syftar på Jesu korsfästelse och står för tro, lidande och hopp.

Kristendomens främsta symbol. Påminner om att Jesus korsfästes och uppstod. Ursprungligen ett tecken för lidande och död, men omvandlat till en symbol för hopp, försoning och frälsning.

Under medeltiden ett krigståg på den kristna trons vägnar, framför allt för att erövra Jerusalem. Bildligt även en storslagen kampanj mot något missförhållande.

Om mat: som framställts enligt judiska kostregler (kashrut) och därför är tillåten att äta. Vardagligt även allmänt om sådant som är godkänt, korrekt eller i sin ordning.

Bränna en avliden kropp till aska i ett krematorium, vanligen som en del av en begravningsceremoni.

Bränning av en avliden persons kropp till aska, som ett alternativ till jordbegravning.

Person som bekänner sig till kristendomen och tror på Jesus Kristus. Används även som adjektiv om sådant som rör den kristna läran.

Världsreligion som utgår från Jesus Kristus liv och lära, med tron på en treenig Gud och frälsning genom honom. Världens största religion mätt i antal anhängare.

Kristen metafor där kyrkan, eller den enskilda troende, ses som Kristi tilltänkta brud. Används särskilt om katolska nunnor som avlagt klosterlöften.

Kristen helgdag som firas på en torsdag 40 dagar efter påsk, till minne av att Jesus enligt Nya testamentet for upp till himlen efter sin uppståndelse. Är allmän helgdag i Sverige.

Titel för Jesus som betyder "den smorde". Inom kristendomen syftar ordet på Jesus som den utlovade Messias och frälsaren.

Ett kors med en avbild av den korsfäste Jesus Kristus. Används som religiös symbol inom kristendomen, särskilt i den katolska kyrkan.

Underjordiskt rum under golvet i en kyrka, historiskt använt för begravningar och religiösa ändamål.

Arabiskt ord för icke-troende; pluralform av kafir. Inom islam om den som inte bekänner sig till tron. Kan användas starkt nedsättande om oliktänkande.

Religiös dyrkan eller en sluten, starkt hängiven grupp kring en ledare eller idé. Används även om något som har en hängiven skara beundrare.

Medlem av Vännernas samfund, ett kristet samfund grundat i 1600-talets England. Kväkarna saknar präster och sakrament, håller tysta andaktsmöten och är kända för sin pacifism.

Kristen högtid den 2 februari, firad till minne av att Jesusbarnet bars fram i templet 40 dagar efter födelsen. I Sverige firas den på söndagen 2–8 februari.

Grekisk bön som betyder 'Herre, förbarma dig'. Ingår som en fast del i den kristna gudstjänsten, särskilt i mässans inledning.

Byggnad avsedd som samlingslokal för kristna gudstjänster, eller den religiösa organisation vars medlemmar samlas till sådana gudstjänster.