Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

K

Kaba

substantiv

Den kubformade helgedomen mitt i den heliga moskén i Mecka. Den är islams heligaste plats och den riktning muslimer vänder sig mot i bön.

Kaaba

Kafir

substantiv

Arabiskt ord för en icke-troende eller icke-muslim, någon som inte bekänner sig till islam. Ordet kan upplevas som starkt nedsättande och uppmanas av vissa muslimska organisationer att undvikas.

Icke-troende

Kali

substantiv

Kali är en hindisk gudinna som representerar död, förstörelse och förnyelse, känd som en av gudinnan Durgas mest våldsamma former. Hon avbildas ofta dansande på Shiva med ett svärd.

Kalif

substantiv

Titel för den högste ledaren inom islam, betraktad som profeten Muhammeds efterträdare och både religiöst och politiskt överhuvud.

Härskare

Kalifat

substantiv

Islamiskt rike eller styre som leds av en kalif, vilken betraktas som profeten Muhammeds efterträdare med både religiös och politisk makt.

Kalott

substantiv

En liten, rund mössa utan skärm eller brätte, ofta buren som huvudbonad inom religiösa eller traditionella sammanhang, till exempel en kippa eller prästkalott.

Kanon

substantiv

Tungt eldvapen med långt eldrör som skjuter projektiler. Även allmänt accepterad måttstock eller erkänt urval av verk, till exempel litterär kanon. I vardagligt språk betyder kanon i stället jättebra, utmärkt.

RättesnöreJättebra

Kaplan

substantiv

Äldre titel för en präst som var kyrkoherdens medhjälpare; motsvarar ungefär dagens komminister. Idag används ordet om präster med särskilda uppgifter, som domkyrkokaplan eller fältpräst.

KomministerFörsamlingspräst

Karma

substantiv

Inom hinduism och buddhism: principen att människans handlingar avgör hennes öde och återfödelse. I vardagligt språk: tanken att goda eller dåliga handlingar förr eller senare slår tillbaka på en själv.

Katedral

substantiv

En stor och praktfull kyrka som är säte för en biskop, alltså huvudkyrkan i ett stift. Motsvarar ofta en domkyrka med imponerande arkitektur.

Domkyrka

Katekes

substantiv

Lärobok i den kristna trons grunder, ofta upplagd som frågor och svar. Mest känd är Martin Luthers lilla katekes.

Katolicism

substantiv

Den kristna troslära och kyrkotradition som företräds av Romersk-katolska kyrkan, med påven i Rom som högste ledare. Världens största kristna samfund.

Katolik

substantiv

Person som tillhör den romersk-katolska kyrkan, den största kristna kyrkan, med påven i Rom som högste ledare.

Romersk-katolik

Katolsk

adjektiv

Som tillhör eller rör den katolska kyrkan, det största kristna samfundet med påven i Rom som överhuvud. Ordet betyder ursprungligen "allomfattande, universell".

Romersk-katolsk

Kättare

substantiv

Person som avviker från eller förnekar den vedertagna läran, särskilt inom religion. I överförd betydelse: någon som trotsar rådande åsikter.

AvfällingVillolärare

Kätteri

substantiv

Åsikt eller lära som strider mot en etablerad religiös trosuppfattning; villolära. I överförd betydelse en uppfattning som bryter mot rådande dogmer inom ett område.

villoläraheresi

Kippa

substantiv

Liten rund huvudbonad som traditionellt bärs av judiska män, särskilt i synagogan och vid religiösa tillfällen.

YarmulkeKalott

Kloster

substantiv

Byggnad och samfund där munkar eller nunnor lever tillsammans i avskildhet, ägnade åt bön, arbete och religiöst liv enligt gemensamma regler.

KonventAbbotsdöme

Konfessionell

adjektiv

Som rör en viss religiös trosbekännelse eller är bunden till ett bestämt religiöst samfund.

Konfirmation

substantiv

Kyrklig ceremoni där en ung person bekräftar sitt dop och sin kristna tro, oftast vid 14–15 års ålder. Ordet betyder "bekräftelse".

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book