Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

K

Kalifat

substantiv

Islamiskt rike eller styre som leds av en kalif, vilken betraktas som profeten Muhammeds efterträdare med både religiös och politisk makt.

Kalla kriget

substantiv

Den långvariga maktkampen och spänningen mellan USA och Sovjetunionen efter andra världskriget, cirka 1947–1991. Kallas "kallt" eftersom stormakterna aldrig drabbade samman i öppen krigföring.

Det kalla kriget

Kammare

substantiv

Ett mindre rum, ofta för privat bruk. Även en avdelning i en myndighet eller riksdag, eller ett av hjärtats hålrum.

rumavdelning

Kandidat

substantiv

Person som söker en tjänst eller post, eller ställer upp i ett val. Även en akademisk grundexamen, som filosofie kandidat.

SökandeAspirant

Kansli

substantiv

Ett administrativt kontor som sköter löpande ärenden, skrivgöromål och administration åt en myndighet, organisation eller förening. Leds ofta av en kanslichef.

Sekretariat

Kapitalism

substantiv

Ekonomiskt system som bygger på privat ägande av produktionsmedlen, fri marknad och vinstintresse, där priser och produktion styrs av utbud och efterfrågan snarare än av staten.

Marknadsekonomi

Kapitalist

substantiv

Person som äger kapital och investerar det för att göra vinst. Inom marxistisk teori ägaren av produktionsmedlen, som lever på andras arbete.

StorägareFinansman

Kapitalistisk

adjektiv

Som präglas av eller hör till kapitalismen, det ekonomiska system där produktionsmedel ägs privat och drivs i vinstsyfte.

Kapprustning

substantiv

Tävlan mellan stater om att bygga upp allt större militär styrka. Används även bildligt om annan upptrappad konkurrens.

KD

uttryck

Förkortning för Kristdemokraterna, ett svenskt politiskt parti med kristen värdegrund.

Kristdemokraterna

Kejsare

substantiv

Manlig härskare över ett kejsardöme, en titel som rangmässigt står över kung. Kejsaren styrde ofta över flera folk eller riken.

MonarkRegent

KGB

uttryck

KGB var Sovjetunionens säkerhetstjänst, verksam 1954–1991. Den ansvarade för spionage, kontraspionage och inre säkerhet och blev en symbol för förtryck under kalla kriget.

Koalition

substantiv

Ett förbund eller en allians, ofta mellan politiska partier som samverkar för att bilda regering.

FörbundAllians

Koalitionsregering

substantiv

Regering som bildas av flera partier i samarbete, eftersom inget enskilt parti har egen majoritet i parlamentet.

Samlingsregering

Kollektivavtal

substantiv

Skriftligt avtal mellan en facklig organisation och en arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation om löner och övriga anställningsvillkor. En central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Kolonial

adjektiv

Som har att göra med kolonier, särskilt europeiska staters erövrade områden i andra världsdelar, eller med kolonialismen och dess tidsepok.

Kolonimässig

Kolonialism

substantiv

System där en stat erövrar och styr främmande områden, utnyttjar deras resurser och underordnar befolkningen. Förknippas främst med europeiska makters expansion från 1500-talet.

Imperialism

Kolonisera

verb

Att ta makten över ett landområde utanför sitt eget och göra det till en koloni, ofta genom att bosätta sig och odla marken.

erövraannektera

Kommission

substantiv

Grupp personer som tillsatts för att utreda en viss fråga, till exempel en haverikommission. Inom handel: provision eller uppdrag att sälja något för någon annans räkning.

UtredningNämnd

Kommun

substantiv

Geografiskt avgränsad administrativ enhet med eget självstyre och rätt att ta ut skatt. Sverige har 290 kommuner.

Municipalitet

Kommunfullmäktige

substantiv

Den högsta beslutande församlingen i en kommun, vald direkt av invånarna. Beslutar bland annat om budget, skatt och kommunens övergripande mål.

Kommunism

substantiv

Politisk ideologi som vill skapa ett klasslöst samhälle där produktionsmedlen ägs gemensamt och det privata ägandet av kapital avskaffats. Bygger till stor del på Karl Marx idéer.

Kommunist

substantiv

Person som ansluter sig till eller verkar för kommunismen, en politisk ideologi som strävar efter ett klasslöst samhälle med gemensamt ägande av produktionsmedlen.

marxistbolsjevik

Kommunistisk

adjektiv

Som hör till eller bygger på kommunismen, en politisk ideologi som strävar efter ett klasslöst samhälle med gemensamt ägande av produktionsmedlen.

Kompromiss

substantiv

En överenskommelse där parterna ger upp en del av sina krav för att nå en gemensam lösning.

UppgörelseJämkning

Kompromissa

verb

Att göra ömsesidiga eftergifter för att nå en överenskommelse där båda parter ger upp en del av sina krav.

JämkaMötas på halva vägen

Koncentrationsläger

substantiv

Läger där stora grupper civila, ofta politiska motståndare eller förföljda folkgrupper, interneras under tvång på obestämd tid. Begreppet förknippas främst med nazisternas läger under andra världskriget.

interneringslägerfångläger

Konflikt

substantiv

Motsättning eller sammanstötning mellan personer, grupper eller intressen som är svåra att förena. Kan gälla allt från gräl till väpnad strid.

TvistMotsättning

Kongress

substantiv

En större formell sammankomst av representanter för en organisation, ett parti eller ett fackområde, ofta för beslut eller informationsutbyte. Kan även avse den lagstiftande församlingen i vissa länder, till exempel USA.

sammankomstkonferens

Konjunktur

substantiv

Det rådande ekonomiska läget i ett land, mätt i bland annat tillväxt, arbetslöshet och inflation. Man talar om högkonjunktur när ekonomin går bra och lågkonjunktur när den går dåligt.

ekonomiskt läge

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book