Bläddra i lexikonet

Medicinsk förkortning för kvarliggande urinkateter. En kateter som förs in i urinblåsan via urinröret och får ligga kvar för att tömma urinen.

Måttenhet för energi, särskilt energiinnehållet i mat och dryck. Anges ofta som kilokalorier (kcal) i näringstabeller.

Tillstånd där man får i sig färre kalorier än kroppen förbrukar, vilket gör att kroppen tär på sina reserver och vikten minskar.

Medicinskt uttryck som beskriver att en patients hjärtsvikt för tillfället är stabil utan akuta symtom, tack vare kroppens kompensationsmekanismer.

Som rör hjärtat och blodkärlen, det vill säga kroppens cirkulationssystem. Används främst i medicinska sammanhang, till exempel om kardiovaskulära sjukdomar.

Hål i tänderna; en infektionssjukdom där bakterier och syra bryter ned tandens emalj. Karies och hål i tänderna betyder samma sak.

Känsla av sammanhang; ett begrepp inom salutogenesteorin som beskriver i vilken grad en människa upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. En hög KASAM anses främja hälsa och motståndskraft.

Att genom operation avlägsna könskörtlarna hos en människa eller ett djur så att fortplantningsförmågan upphör.

Grumling av ögats lins som gör synen suddig, även kallad grå starr. Ordet kan även syfta på ett stort vattenfall, särskilt något av de sex vattenfallen i Nilen.

Anatomisk lägesterm som anger riktning nedåt i kroppen, mot svansänden eller nedre delen. Motsats till kranial.

Förkortning av kognitiv beteendeterapi, en form av psykoterapi där man tränar på nya tankemönster och beteenden för att minska psykiska besvär. Används vid bland annat ångest, depression och sömnproblem.

Förkortning för kilokalori, en enhet för energi som används för att ange energiinnehållet i mat och dryck. En kcal motsvarar 1 000 kalorier (cal).

Kortform för ketogen kost; en strikt lågkolhydratdiet där fett ersätter kolhydrater som energikälla och försätter kroppen i ketos.

Ett allvarligt, ibland livshotande tillstånd, vanligen vid diabetes, där kroppen bildar för mycket ketoner och blodet blir surt.

Sura ämnen som bildas när kroppen bryter ner fett som energi i stället för socker. Ketoner i urinen kan ses vid svält, fasta eller dåligt reglerad diabetes och kan signalera ketoacidos.

Ketos är ett kroppsligt tillstånd med förhöjda halter av ketoner, som uppstår vid svält, fasta eller ketogen kost. Kroppen använder då ketoner som energikälla istället för glukos.

Läkare som är specialiserad på att behandla sjukdomar och skador genom operationer.

Den gren av medicinen som behandlar sjukdomar och skador med operativa ingrepp, det vill säga genom att öppna kroppen manuellt.

Kliande, irriterande känsla i huden som ger lust att klia sig. Kan orsakas av till exempel torr hud, allergi, insektsbett eller hudsjukdom.

Vanlig könssjukdom som orsakas av en bakterie och smittar vid oskyddat sex. Ger ofta inga symtom, men kan obehandlad leda till nedsatt fruktsamhet.

Person som lider av kleptomani, ett tvångsmässigt behov av att stjäla föremål utan ekonomiskt motiv.

Övergångsåldern; den period då kvinnans ägglossning och hormonproduktion gradvis upphör och hon inte längre kan bli gravid på naturlig väg, oftast vid 45–55 års ålder.

Klinisk betyder som rör den praktiska sjukvården och undersökning av patienter, till skillnad från teoretisk forskning. Bildligt: kyligt saklig och opersonlig, som en "klinisk" miljö.

Undersökning av en patient som läkaren gör med sina sinnen och enkla hjälpmedel, genom att titta, känna, lyssna och testa, för att ställa diagnos.

Påstående om att en effekt bekräftats genom kliniska studier på människor. I marknadsföring används uttrycket ofta löst, utan att kraven för vetenskaplig evidens nödvändigtvis är uppfyllda.

Ett känsligt organ i de kvinnliga yttre könsdelarna, beläget ovanför slidöppningen, med en central roll för sexuell njutning.

Att övergå från flytande till halvfast eller fast form; särskilt om blod som levrar sig och stelnar.

Samlingsterm inom psykologin för de mentala processer som rör kunskap, tänkande och informationsbearbetning, till exempel perception, minne, inlärning, språk och beslutsfattande.

Som rör hjärnans intellektuella funktioner, till exempel tänkande, minne, inlärning och varseblivning. Vanligt i facktermer som kognitiv förmåga, kognitiv utveckling och kognitiv beteendeterapi (KBT).

Nedsatt förmåga i tankefunktioner som minne, omdöme och planering. Är ett samlingsbegrepp för symtom, inte en egen diagnos, och kan föregå demens.