Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

K

Kalkyl

substantiv

Beräkning av ett troligt utfall, särskilt ekonomiskt. Inom matematiken även benämning på vissa beräkningsmetoder, som differential- och integralkalkyl.

BeräkningÖverslag

Kg

uttryck

Förkortning för kilogram, en massenhet som motsvarar 1000 gram. Kilogram är grundenheten för massa i SI-systemet.

Kilo

Km²

substantiv

Kvadratkilometer (km²) är en areaenhet lika med ytan av en kvadrat med en kilometers sida, alltså 1 000 000 kvadratmeter. Används bland annat för länders och sjöars yta.

Kvadratkilometer

Knop

substantiv

Enhet för hastighet till sjöss och i luften, motsvarande en nautisk mil per timme (1,852 km/h). Skild från "knut", ett hopknutet rep.

Koefficient

substantiv

Inom matematiken det tal som en variabel multipliceras med i ett uttryck. I 3x är 3 koefficienten.

Faktor

Kombination

substantiv

Kombination betyder två eller flera saker tillsammans, och används även specifikt inom matematik och spel som schack för en genomtänkt sekvens av drag.

Komplementhändelse

substantiv

Inom sannolikhetsläran den händelse som inträffar när en given händelse inte gör det. Sannolikheterna för en händelse och dess komplementhändelse summerar alltid till 1.

Komplexitet

substantiv

Egenskapen att vara komplex; att något är sammansatt av många delar och svårt att överblicka.

invecklighetmångfald

Koncentrisk

adjektiv

Som har gemensam medelpunkt; om cirklar eller ringar som ligger innanför varandra kring samma centrum.

Konfidensintervall

substantiv

Statistiskt intervall som med en viss säkerhet, ofta 95 procent, anger var en okänd populationsparameter sannolikt ligger. Ett smalare intervall betyder en säkrare skattning.

Osäkerhetsintervall

Kongruent

adjektiv

Som helt överensstämmer med något annat. I geometrin om figurer som är identiska i form och storlek; i grammatiken om ord som böjs så att de stämmer överens.

ÖverensstämmandeLikformig

Konjugat

substantiv

Inom matematiken det tal som fås genom att byta tecken på ett komplext tals imaginära del. Används bland annat vid division av komplexa tal, genom att förlänga bråket med nämnarens konjugat.

Konkav

adjektiv

Inåtbuktad, urholkad eller skålformad; motsatsen till konvex. En konkav lins är tunnast på mitten och används bland annat mot närsynthet.

InbuktadUrgröpt

Konvergera

verb

Att löpa samman eller närma sig varandra, sträva mot en gemensam punkt. I matematiken: att närma sig ett bestämt gränsvärde.

Löpa sammanNärma sig

Konvex

adjektiv

Som buktar utåt, välvd som utsidan av en boll eller en kupa. Motsatsen till konkav, som buktar inåt. Används om linser, speglar och ytor.

UtåtbuktandeVälvd

Koordinater

substantiv

Taluppgifter som anger en punkts exakta läge i ett system, till exempel longitud och latitud på en karta eller x- och y-värden i ett diagram.

Kub

substantiv

En tredimensionell geometrisk kropp med sex lika stora kvadratiska sidor, som en tärning eller en sockerbit. Även vardagligt om något kubformat.

Kumulativ

adjektiv

Som ökar gradvis genom att läggas samman; sammanlagd över tid. Används ofta i statistik och ekonomi, till exempel om kumulativ avkastning eller ett kumulativt antal fall.

AckumuleradSammanlagd

Kurva

substantiv

Böjd linje, eller en grafisk framställning av hur något förändras över tid. Även en krök på en väg.

KrökBöj

Kvadrera

verb

Inom matematiken: att upphöja ett tal till två, det vill säga multiplicera talet med sig självt. Att kvadrera 3 ger 9.

upphöja till två

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book