Bläddra i lexikonet

KA står för kontrollansvarig enligt plan- och bygglagen (PBL). Det är en certifierad person som hjälper byggherren att se till att ett byggprojekt uppfyller lagens krav.

Kalenderdagar är alla dagar i följd, inklusive helger och röda dagar – till skillnad från arbetsdagar. Begreppet används ofta vid frister, uppsägningstider och löneberäkning. Singular är kalenderdag.

Ett tal som visar förhållandet mellan kalenderdagar och arbetsdagar i en schemaperiod, använt för att räkna ut löneavdrag vid tjänstledighet eller frånvaro.

En hel, sammanhängande period från en månads första till sista dag, till skillnad från en period på exakt 30 dagar. Används ofta i avtal och uppsägningstider.

Den part som väcker talan och stämmer någon inför domstol i ett tvistemål. Motparten, den som talan riktas mot, kallas svarande.

Avdrag på sjuklönen som görs när en anställd är sjuk. Det motsvarar 20 procent av en genomsnittlig veckas sjuklön och ersatte karensdagen 2019.

Den första sjukdagen, då man tidigare inte fick någon sjuklön alls. Ersattes 2019 av karensavdrag, som i stället drar 20 procent av en genomsnittlig sjukveckas ersättning.

Otillåten överenskommelse mellan företag om att begränsa konkurrensen, till exempel genom att samordna priser eller dela upp marknaden. Används även om kriminella nätverk, särskilt narkotikakarteller.

Att kassera eller skrota något som inte håller kvalitetskraven, till exempel defekta varor. Inom juridiken betecknar det att en dom upphävs av en högre instans.

Slangord för ett kilogram narkotika, oftast kokain, inom förortsslang. Kommer av engelskans "key", slang för kilo. Syftar på illegal droghandel — inte en uppmuntran till brottslig verksamhet.

Som förtjänar kritik eller tillrättavisning; moraliskt förkastlig. Används ofta i juridiska och etiska sammanhang om ett oacceptabelt handlande.

Ett särskilt villkor eller en bestämmelse i ett avtal eller en lagtext, som anger en specifik rättighet, skyldighet eller förbehåll.

Förortsslang för en person som mot betalning utför ett brott, som ett rån eller mord, på uppdrag av ett kriminellt nätverk – den som "kliver in" och genomför jobbet.

Samling av regler eller normer för hur man bör uppträda, som en hederskodex eller yrkesetisk kodex. Kan även avse en handskriven bok från antiken eller medeltiden.

Skriftligt avtal mellan en facklig organisation och en arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation om löner och övriga anställningsvillkor. En central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Kollusion innebär hemligt samförstånd, till exempel att misstänkta eller vittnen samverkar för att påverka en rättsprocess. Kan vara skäl för häktning.

Form av handelsbolag med minst en delägare som har obegränsat ansvar (komplementär) och minst en med begränsat ansvar (kommanditdelägare).

Ersättning eller gottgörelse för en förlust, skada eller olägenhet. Även det att väga upp en brist på ett område med en styrka på ett annat.

Förmåga och kunnande som krävs för att klara en viss uppgift, ofta i arbetslivet. I juridiska sammanhang även formell behörighet, till exempel en domstols eller myndighets rätt att besluta i en fråga.

Tillstånd från en myndighet att bedriva en verksamhet som annars är begränsad i lag, till exempel gruvdrift, elnät eller bankrörelse. Även: eftergift eller medgivande i en förhandling.

Att information hålls hemlig och bara är tillgänglig för behöriga; förtrolighet.

Som ska hållas hemligt och bara delas med behöriga; förtroligt. Används ofta om dokument, uppgifter eller samtal som omfattas av sekretess.

Att beslagta egendom och föra över den till staten, ofta utan ersättning. I modern svensk rätt används vanligen termen förverkande.

Om avtal eller bindande handlande: underförstått genom parternas agerande, utan att något uttryckligt avtal har slutits.

Rättsligt förfarande där ett företag eller en person som inte kan betala sina skulder avvecklas och tillgångarna fördelas mellan borgenärerna.

Ingrepp där delar av de yttre könsorganen, oftast flickors och kvinnors, skärs bort eller skadas av icke-medicinska skäl. Är förbjudet i Sverige och räknas som ett allvarligt övergrepp.

Som grundar eller upprättar något. Ett konstituerande möte är det första mötet där en förening eller styrelse formellt bildas.

En stats grundlag eller författning, det vill säga de grundläggande regler som styr samhället. Betyder även en persons fysiska och psykiska kroppsbyggnad.

Som rör eller stämmer överens med en stats grundlag. Beskriver ofta ett styrelseskick där makten begränsas av grundlagen, som i en konstitutionell monarki.

Person som köper eller använder varor och tjänster för eget bruk; motsatsen är producent. Inom biologin en organism som får sin näring genom att äta andra organismer.

Svensk tvingande lag som reglerar rättigheter och skyldigheter när ett företag säljer varor eller digitalt innehåll till en privatperson. Den anger bland annat vad som räknas som fel på en vara.

Lagen som skyddar dig som privatperson när ett företag utför en tjänst åt dig, till exempel reparationer eller byggjobb. Reglerna är tvingande och får inte ge dig sämre villkor.

Att ingå ett avtal eller kontrakt mellan parter. Inom medicinen betyder ordet i stället att en muskel eller ett organ drar ihop sig.

Allmänt accepterad regel eller sedvänja för hur man bör bete sig. Även en formell överenskommelse eller fördrag mellan stater.

Det pris som köpare och säljare kommit överens om för en vara eller egendom, exempelvis en fastighet. Inom juridiken den summa som anges i köpekontraktet.

Brott som innebär att man främjar eller ekonomiskt utnyttjar att en annan person säljer sexuella tjänster. Regleras i brottsbalkens sjätte kapitel.

Missbruk av förtroendeställning för egen eller annans vinning, ofta genom mutor. Samlingsbegrepp för bland annat mutbrott och trolöshet mot huvudman.

Arbetsmarknadsåtgärd där anställda tillfälligt går ner i arbetstid och lön vid en ekonomisk kris, medan staten betalar stöd för en stor del av lönekostnaden. Kallas formellt korttidsarbete.

Att behandla någon nedsättande genom ord eller handling, eller att göra intrång på någons rättigheter, värdighet eller frihet.

Juridisk term i skollagen för ett handlande som kränker ett barns eller en elevs värdighet utan att vara diskriminering. Kan vara nedsättande ord, utfrysning eller fysiska handlingar.