Bläddra i lexikonet

Mansnamn av hebreiskt ursprung (Ya'akov), bibliskt namn på en av patriarkerna. Brukar tolkas som 'han som håller i hälen' eller 'den som följer efter'.

Jahve är en vokalisering av det hebreiska gudsnamnet JHVH, tetragrammet, som förekommer i Gamla testamentet. Namnet tolkas som "jag är den jag är".

Ett kristet trossamfund som grundades i USA på 1870-talet, känt för dörrknackning, tidskriften Vakttornet och för att inte fira jul eller födelsedagar.

Helig stad i Israel, central för judendom, kristendom och islam. Namnet tolkas ofta som "fredens stad".

Jesus är den centrala gestalten i kristendomen och dyrkas som Guds son och Messias. Namnet är av hebreiskt ursprung och betyder "Gud är frälsning".

Nedsättande benämning på en manipulativ eller sedeslös kvinna, efter den onda drottningen Isebel i Bibeln. Namnet har blivit synonymt med förförelse och svek i västerländsk kultur.

Inom islam strävan eller ansträngning; dels den inre kampen att leva rätt, dels väpnad kamp för trons sak, ibland kallad heligt krig.

Mansnamn av hebreiskt ursprung med betydelsen "Jahve är Gud". Buret av en av profeterna och en bok i Gamla testamentet.

Mansnamn av hebreiskt ursprung som betyder ungefär "Gud skall föröka" eller "Gud lägger till". Bärs i Bibeln av Jakobs son och av Jesu styvfar.

Benämning på en förrädare; en falsk och illojal person. Syftar på Judas Iskariot, lärjungen som förrådde Jesus med en kyss.

Hebreiskt kvinnonamn som betyder "kvinna från Judéen" eller "judinna". Känt från den apokryfiska Judits bok, där hon räddar sitt folk genom att döda fältherren Holofernes.

Kristen högtid till minne av Jesu födelse, firad runt den 24–25 december. I Norden firades jul som en midvinterfest långt före kristendomen, och ordet är äldre än sin kristna betydelse.