Bläddra i lexikonet

Under vikingatid och medeltid en titel för en högättad storman eller hövding, ofta kungens närmaste man. Är även ett nordiskt mansnamn.

Tysk militär utmärkelse för tapperhet, instiftad i Preussen 1813. Delades ut i flera krig, bland annat under nazitiden, och används i dag som den tyska försvarsmaktens symbol.

Bildligt uttryck för den politiska och militära gräns som delade Europa i öst och väst under kalla kriget, mellan kommunistblocket och västvärlden.

Ett västgermanskt språk som talas av ashkenaziska judar och är starkt påverkat av hebreiska och slaviska språk. Ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.

Tätort och centralort i Jokkmokks kommun i Norrbotten, strax norr om polcirkeln, känd för samisk kultur och sin årliga vintermarknad.

Något ålderdomligt ord för en kvinna som är oskuld, det vill säga inte haft samlag. Förr även titel för ogift kvinna eller hushållerska. Även stjärntecknet Jungfrun.

Ung adelsman eller förnäm yngling; historiskt även en reaktionär, konservativ godsägare, särskilt i Preussen.

Flicknamn efter Juno, den högsta gudinnan i romersk mytologi och beskyddare av äktenskap och moderskap. Maka till Jupiter och motsvarighet till grekernas Hera.