Bläddra i lexikonet

Att iaktta betyder att noga observera eller lägga märke till något. Det kan också betyda att följa eller respektera en regel, till exempel iaktta försiktighet.

Förmågan att noggrant lägga märke till och uppfatta detaljer i sin omgivning.

Dejtingslang för en plötslig känsla av avsmak inför en person man tidigare varit attraherad av, ofta utlöst av en liten, trivial detalj eller ett beteende. Man säger att man "får en ick" eller "the ick".

Om en person vars könsidentitet varken är enbart kvinna eller enbart man. Personen kan känna sig som både och, mitt emellan, eller helt utanför de två kategorierna.

Som lever i eller förespråkar kärleksrelationer med flera partner samtidigt, med alla inblandades vetskap och samtycke. Öppna relationer och polyamori är exempel på icke-monogama former.

Som inte identifierar sig entydigt som vare sig man eller kvinna. Samlingsbegrepp för könsidentiteter bortom den traditionella tvådelningen i man och kvinna.

Person som styrs av höga ideal och strävar efter dem även när det är opraktiskt eller olönsamt. Motsats till realist eller cyniker.

En persons egenskap att vara just den unika individ hon är, summan av det som kännetecknar och särskiljer någon. Kan även avse uppgifter som styrker vem en person är.

Synvilla eller falsk föreställning; något man uppfattar eller tror på som inte stämmer med verkligheten.

Önskan att vålla någon skada eller lidande; en starkt negativ, fientlig inställning mot någon.

Stark känsla av vrede och upprördhet, ofta utlöst av upplevd orättvisa, svek eller frustration.

Inlärning som sker genom att observera och härma andras beteenden. Ett centralt begrepp i Albert Banduras teori om social inlärning.

Engelska för bedragare. Används på svenska mest i två sammanhang: imposter syndrome (bluffsyndromet), känslan av att vara en bluff, och spelet Among Us, där en imposter i hemlighet saboterar.

Återkommande känsla av att vara en bluff som snart ska avslöjas, trots tydliga bevis på den egna kompetensen. Framgångar tillskrivs tur snarare än egen förmåga.

En plötslig, oöverlagd ingivelse att göra något. Även en kortvarig kraft eller signal som sätter något i rörelse.

Som handlar snabbt på känsla eller ingivelse utan att tänka efter eller väga konsekvenserna; benägen att fatta plötsliga, oöverlagda beslut.

Att övertyga sig själv eller någon annan om något som inte är sant eller verkligt, ofta genom fantasi eller önsketänkande.

Något man inbillar sig; en föreställning som saknar grund i verkligheten.

Som har alltför höga tankar om sig själv och sin förmåga; högfärdig och självgod.

Man som lever i ofrivilligt celibat och skyller det på kvinnor eller samhället. Ordet förknippas med en kvinnofientlig nätsubkultur och används ofta nedsättande.

Sexuellt umgänge mellan nära släktingar, till exempel mellan föräldrar och barn eller mellan syskon. Starkt tabubelagt och förbjudet enligt svensk lag.

Stark känsla av upprördhet, vrede eller harm över något som upplevs som orättvist eller kränkande. Ett formellt ord för rättmätig förargelse.

Upprörd och förorättad över något man uppfattar som orättvist eller opassande. Uttrycker en moralisk harm.

Loj, håglös och oföretagsam. Inom medicinen om ett tillstånd som inte gör ont eller växer mycket långsamt, till exempel en indolent tumör.

Barnslig; som beter sig omoget trots vuxen ålder. Inom psykologin: som hör till eller stannat på ett tidigt utvecklingsstadium.

En av sexton personlighetstyper enligt Myers-Briggs: Introvert, Intuitiv, Känslostyrd (Feeling) och Strukturerad (Judging). Kallas ofta "Advokaten".

Möjligheten att påverka människor, beslut eller skeenden; makt att verka i en viss riktning. Den som har inflytande har tyngd när beslut fattas.

En av de sexton personlighetstyperna i Myers-Briggs-testet, kallad 'medlaren'. Står för introvert, intuitiv, känslostyrd och spontan, och beskrivs som idealistisk.

Plötslig tanke eller impuls, ofta av positivt eller skapande slag, som får någon att handla på ett visst sätt.

Hämning; att en reaktion, ett beteende eller en process undertrycks eller bromsas. Inom psykologin blockering av en handling trots att stimulus finns.