Bläddra i lexikonet

ICC är den Internationella brottmålsdomstolen, en permanent domstol i Haag som åtalar individer för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsbrott och aggressionsbrott.

Förkortning för U.S. Immigration and Customs Enforcement, den federala amerikanska myndighet som spårar upp, griper och utvisar personer som vistas i USA utan tillstånd.

Sammanhängande system av idéer, värderingar och mål för hur samhället bör vara och styras. Ligger ofta till grund för politiska partier och rörelser.

Förkortning av engelskans Israel Defense Forces – Israels försvarsmakt, det vill säga landets samlade militära styrkor.

En person som flyttar till och bosätter sig i ett annat land än sitt ursprungsland; invandrare. Motsatsen är emigrant, som lämnar sitt land.

Inflyttning av människor till ett land där de inte är födda, för att bosätta sig där. Motsatsen till emigration (utvandring).

Att flytta in i och bosätta sig i ett annat land än det man kommer från. Motsatsen är att emigrera, alltså att flytta ut ur ett land.

Engelskt verb för att inleda ett riksrättsförfarande mot en hög ämbetsman, till exempel en president. Innebär att personen formellt anklagas och kan ställas inför riksrätt och avsättas.

Förfarande, främst i USA, där folkvalda kan ställa en president eller ämbetsman inför riksrätt och avsätta hen vid grovt maktmissbruk. Motsvarar ungefär svenskans riksrätt.

En stats strävan att utöka sin makt över andra länder och folk genom territoriell, politisk eller ekonomisk kontroll. Förknippas särskilt med stormakternas kolonialvälden.

Stort rike eller världsvälde där en stat härskar över flera folk eller länder. I överförd betydelse: en mäktig affärs- eller mediekoncern.

Krig mellan olika grupper inom ett och samma land, oftast mellan militärt organiserade parter om makten i landet.

Engelskt ord för oberoende, självständig eller fristående. Någon eller något som inte styrs av eller är beroende av andra.

Möjligheten att påverka människor, beslut eller skeenden; makt att verka i en viss riktning. Den som har inflytande har tyngd när beslut fattas.

Foga samman något mindre med något större så att de bildar en enhet, till exempel ett område med ett land eller en regel med ett regelverk.

Grundläggande system av anläggningar som ett samhälle behöver för att fungera, till exempel vägar, järnvägar, elnät, vatten och avlopp samt telekommunikation. Används även om digitala nätverk och andra bakomliggande grundstrukturer.

Som omfattar och välkomnar alla, utan att stänga någon ute. Beskriver ofta miljöer eller bemötanden där olikheter respekteras.

Som blivit vald, antagen eller anställd på grund av kvotering snarare än enbart på egna meriter. Används ofta om personer som fyller en könskvot i styrelser eller politik.

Att begränsa, minska eller dra in på något, till exempel rättigheter, utgifter eller frihet. Reflexivt ("inskränka sig till") betyder att nöja sig med.

En etablerad samhällsinrättning eller organisation med en bestämd uppgift, till exempel domstolar, skola eller riksdag. Kan även avse en avdelning vid ett universitet.

Processen där olika delar förenas till en helhet, särskilt när enskilda personer eller grupper blir en fungerande del av samhället. Inom matematiken betecknar ordet beräkningen av en integral.

Att förena skilda delar till en helhet eller att infoga något i en större enhet. Används ofta om hur människor eller grupper blir en del av samhället.

Som rör eller omfattar flera länder eller hela världen; mellan nationer.

En formell fråga som en riksdagsledamot ställer till ett statsråd om regeringens agerande. Statsrådet besvarar den muntligt i kammaren och frågan kan följas av debatt.

Att ingripa eller blanda sig in i ett skeende, ofta för att påverka utgången. Används om militära, politiska och medicinska ingripanden.

Aktivt, planerat ingripande för att påverka, förändra eller avbryta ett förlopp. Används bl.a. inom politik, medicin, ekonomi och juridik, t.ex. om militära ingripanden eller medicinska behandlingar.

Plural av intervention; ingripanden eller åtgärder som görs för att påverka ett skeende, ofta inom vård, politik eller ekonomi.

Ett palestinskt uppror eller motståndsrörelse mot Israel, särskilt de organiserade upproren 1987–1993 och 2000–2005.

Person som flyttat från ett land för att stadigvarande bosätta sig i ett annat. Motsats: utvandrare.

Storskalig militär inmarsch i ett annat lands territorium för att ockupera eller erövra det. Används även bildligt om en massiv tillströmning, som en turistinvasion.

Förkortning för Islamiska staten (IS/ISIS/Daesh), en jihadistisk terrororganisation som 2014–2019 kontrollerade stora områden i Irak och Syrien och utropade ett kalifat.

Åskådning, riktning eller rörelse vars namn slutar på -ism, till exempel liberalism, impressionism eller buddhism. Som självständigt ord används det ofta lätt skämtsamt om läror och trender i klump.