Bläddra i lexikonet

Att smäda eller uttala sig kränkande om det som anses heligt, särskilt Gud eller religion; att begå hädelse.

Kränkande eller smädande yttrande om Gud eller det som anses heligt.

Berömd byggnad i Istanbul, uppförd som kyrka på 500-talet och senare använd som moské och museum. Namnet är grekiska för "den heliga visheten".

Korssymbol med vinklade armar. Urgammal lyckosymbol i bland annat hinduismen, men efter att nazismen tog över tecknet förknippas det i västvärlden starkt med nazism och förintelsen.

Tillåten enligt islam, oftast om mat och dryck — särskilt kött från djur som slaktats enligt islamiska regler. Motsatsen är haram, det som är förbjudet.

Slakt som följer islams regler så att köttet blir halal (tillåtet). I Sverige gäller samma krav på bedövning som vid annan slakt.

Hebreiskt lovprisningsrop som betyder ungefär "prisa Herren". Används i judisk och kristen gudstjänst, och vardagligt som ett utrop av glädje eller lättnad.

Månens skära form när bara en del av den belysta sidan syns från jorden. Symbolen används även religiöst och kulturellt, särskilt förknippad med islam.

Symbol bestående av en månskära, ofta tillsammans med en stjärna, som internationellt förknippas med islam trots att den saknar religiös förankring i islamisk lära. Används på flaggor i flera muslimska länder.

Skepnad eller skinn som en förvandlad varelse, till exempel en varulv, antar; särskilt ett djurs yttre form som i äldre folktro ansågs omsluta själen.

Förbjudet enligt islamisk lag, till exempel alkohol och griskött; motsatsen till halal. I förorts- och ungdomsslang även allmänt om sådant som är fel, otillåtet eller skamligt.

Ett semitiskt språk som talas i Israel och är judendomens heliga och liturgiska språk sedan antiken.

Som hör till hedendomen, alltså religioner utanför kristendom, judendom och islam; ofta om förkristen eller naturreligiös tro.

Helig plats eller byggnad, till exempel ett tempel eller ett heligt rum; även något som betraktas som heligt.

Person som inom kristendomen, särskilt katolska kyrkan, vördas för sin heliga livsföring och förklarats helig. I vardagligt tal: ovanligt god och tålmodig människa.

Som tillhör eller är ägnad åt det gudomliga och är värd djup vördnad. Används även bildligt om något okränkbart, till exempel en helig princip.

Inom kristen tro platsen för de fördömdas eviga straff efter döden. I vardagsspråk används ordet som kraftuttryck och om mycket plågsamma situationer ("ett helvete").

Engelska för kättare; en person vars åsikter eller tro strider mot den officiella eller accepterade läran, ofta inom religion.

Täckande huvudduk som bärs av en del muslimska kvinnor och döljer hår, hals och axlar.

Person som bekänner sig till hinduismen. Ordet kommer ursprungligen av ett persiskt ord för indier.