Hagia Sofia
Berömd byggnad i Istanbul, uppförd som kyrka på 500-talet och senare använd som moské och museum. Namnet är grekiska för "den heliga visheten".
Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.
Berömd byggnad i Istanbul, uppförd som kyrka på 500-talet och senare använd som moské och museum. Namnet är grekiska för "den heliga visheten".
Finskt namn (svenska: hakkapelit) på det finländska kavalleriet i svenska armén under trettioåriga kriget. De var fruktade för sin snabba, direkta anfallstaktik.
Korssymbol med vinklade armar. Urgammal lyckosymbol i bland annat hinduismen, men efter att nazismen tog över tecknet förknippas det i västvärlden starkt med nazism och förintelsen.
Ålderdomligt uttryck för personer med fysiska funktionsnedsättningar, till exempel nedsatt rörlighet. Förekommer i äldre lagtext och bibliska sammanhang, i dag sällan använt utanför historisk kontext.
En gift man vars hustru eller partner är otrogen mot honom. Ordet är ålderdomligt och användes ofta i äldre litteratur och komedi med nedsättande eller skämtsam klang.
Hansan var ett mäktigt medeltida handelsförbund mellan nordtyska köpmän och städer som dominerade handeln kring Östersjön och Nordeuropa.
Det hanseatiska förbundet, en sammanslutning av främst tyska handelsstäder som dominerade handeln i Nord- och Östersjön från 1200- till 1600-talet.
Tillverkning som utförs för hand, där utövaren ofta behärskar hela arbetsprocessen och resultatet beror på yrkesskicklighet. Även själva yrket eller skrået.
Äldre administrativt och rättsligt landområde i Sverige, ursprungligen ett tingsdistrikt för rättsskipning, förvaltning och försvar.
Japansk form av rituellt självmord där man skär upp buken, traditionellt utfört av samurajer för att återupprätta sin heder. Kallas även seppuku.
Kvinnornas avdelning i ett traditionellt muslimskt hushåll; även husfaderns fruar och övriga kvinnor där. Används ibland bildligt, ofta med erotisk anstrykning.
Fornnordisk kult- eller offerplats, ofta i form av en stenhög eller stensättning. Ordet lever kvar i flera svenska ortnamn, till exempel Torshälla.
Person som styr över ett land och dess folk med högsta makt, till exempel en kung, kejsare eller envåldshärskare.
Ställning av stänger och trådar för att torka hö eller säd utomhus. Som verb: att hänga upp hö på en sådan ställning.
Beskriver en världsbild eller modell där solen, inte jorden, utgör solsystemets centrum. Etablerades vetenskapligt av Copernicus på 1500-talet.
Högtidlig hälsnings- och hyllningsfras med betydelsen "var hälsad" eller "leve". Förekommer i ceremoniella och poetiska sammanhang, som "hell dig, konung".
Nazistisk hälsnings- och stridsfras, en svensk översättning av tyskans "Sieg heil". Starkt nedsättande och förknippad med nazism; används i Sverige främst inom nynazistiska miljöer. Att framföra frasen har i svensk rättspraxis bedömts som hets mot folkgrupp.
Egendom eller pengar som en brud förr förde med sig in i äktenskapet från sin familj, ofta sett som ett förskott på arvet.
Äldre beteckning för en jordbruksfastighet på landsbygden som utgjorde en skattlagd ekonomisk enhet med fastställt mantal. Motsvarar ungefär dagens gård i historiskt lagspråk.
Ägare av ett hemman, det vill säga en skattlagd bondgård av viss storlek. Beteckningen var vanlig i äldre tiders Sverige.
Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.