Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

F

Fängelse

substantiv

Anstalt där dömda personer hålls inlåsta; även själva straffet att berövas friheten under en bestämd tid.

anstaltkåk

Fastighet

substantiv

Avgränsat markområde med tillhörande byggnader, registrerat som en egen enhet i fastighetsregistret.

Fastighetsbeteckning

substantiv

Unik kombination av namn och nummer som identifierar en enskild fastighet i Sverige. Den består av kommunnamn, traktnamn, blocknummer och enhetsnummer, till exempel Gävle Torp 1:1.

Fastställa

verb

Slå fast eller bekräfta något som giltigt och slutgiltigt, till exempel ett beslut, en summa eller en diagnos.

Slå fastBekräfta

Fatwa

substantiv

Inom islam ett rådgivande utlåtande i en religiös eller juridisk fråga, utfärdat av en lärd (mufti). Det är inte juridiskt bindande och innebär inte automatiskt en dödsdom.

Rättsutlåtande

FBI

substantiv

Federal Bureau of Investigation – USA:s federala polis- och underrättelsemyndighet. Utreder bland annat terrorism, spioneri, cyberbrott och grov organiserad brottslighet.

Felon

substantiv

Engelskt juridiskt ord för en person som dömts för ett grovt brott (felony); en grov brottsling.

Fideikommiss

substantiv

Egendom, ofta en gård eller släktförmögenhet, som enligt förordnande ärvs odelad inom en släkt och inte får säljas eller pantsättas.

Firmatecknare

substantiv

En firmatecknare är en person som har rätt att skriva under avtal och företa rättshandlingar i ett företags namn. Vid kollektiv firmateckning krävs att flera tecknar firman tillsammans.

Fiskal

substantiv

En jurist som genomgår domarutbildning och tjänstgör vid domstol, till exempel tingsfiskal eller hovrättsfiskal. Ordet används även som adjektiv om statens finanser, till exempel fiskal politik.

Fk

substantiv

Fk är vanligen en förkortning för Försäkringskassan, den svenska myndigheten för socialförsäkringar. I idrottssammanhang står Fk i stället för fotbollsklubb.

FörsäkringskassanFotbollsklubb

Flagrant

adjektiv

Som är påtagligt och uppenbart, svår att förneka; ofta om ett tydligt regelbrott eller övertramp.

uppenbarpåtaglig

Följerätt

substantiv

Upphovsmannens rätt till ersättning när ett originalkonstverk säljs vidare yrkesmässigt. Ersättningen är en andel av försäljningspriset och gäller även arvingar i 70 år efter dödsfallet.

Folkbokförd

adjektiv

Registrerad i ett lands officiella befolkningsregister, i Sverige hos Skatteverket, med uppgift om var man stadigvarande bor.

MantalsskrivenSkriven

Folkbokföringsadress

substantiv

Den adress där en person är registrerad som bosatt i folkbokföringen hos Skatteverket. Styr bland annat var man röstar och vilken kommun som ansvarar för samhällsservicen.

Mantalsskrivningsadress

Folkmord

substantiv

Systematiskt mördande av en hel folkgrupp, nation, etnisk eller religiös grupp. Räknas som ett av de allvarligaste brotten enligt internationell rätt.

genocid

Folkrätt

substantiv

Det rättssystem som reglerar förhållanden mellan stater, till exempel krig, fredsavtal, diplomati och mänskliga rättigheter. Bygger på traktat och internationell sedvänja.

Internationell rätt

Förbehåll

substantiv

Villkor eller inskränkning som någon ställer upp innan hen går med på något; en reservation. Att göra något "med förbehåll" innebär att man inte lovar fullt ut.

ReservationVillkor

Förbehållsbelopp

substantiv

Det belopp en person har rätt att behålla av sin inkomst för normala levnadskostnader innan avgifter för till exempel äldreomsorg tas ut. Regleras i socialtjänstlagen.

Förbud

substantiv

Officiellt påbud om att något inte är tillåtet; ett uttryckligt förhindrande av en handling eller verksamhet. Motsatsen till tillåtelse.

RestriktionStopp

Force majeure

uttryck

Oförutsedd och oöverstiglig händelse utanför parternas kontroll som gör det omöjligt att uppfylla ett avtal, till exempel krig, naturkatastrof eller pandemi. Befriar normalt från avtalsansvar.

Övermäktig kraft

Fordran

substantiv

En rättighet att kräva betalning eller annan prestation av någon. Den som har en fordran kallas borgenär, den som är skyldig kallas gäldenär.

KravAnspråk

Föredragande

substantiv

Den person som lägger fram och redogör för ett ärende vid ett sammanträde eller hos en myndighet, ofta inför ett beslut. Kan även användas som adjektiv.

Föreläggande

substantiv

Beslut av en domstol eller myndighet som ålägger någon att göra något eller att låta bli. Ett föreläggande kan vara förenat med vite, alltså böter om det inte följs.

Åläggande

Föreliggande

adjektiv

Som finns här och nu, aktuell eller framlagd för behandling. Används ofta om dokument, ärenden eller situationer som är aktuella just nu, till exempel "föreliggande rapport".

AktuellNuvarande

Forensisk

adjektiv

Som har att göra med rättsväsendet eller kriminalteknik; rättslig. Används ofta i uttryck som forensisk vetenskap och it-forensisk undersökning.

RättsligKriminalteknisk

Föreskrift

substantiv

Bindande regel eller bestämmelse om hur något ska göras, ofta utfärdad av en myndighet.

BestämmelseAnvisning

Föreskrifter

substantiv

Bindande regler och bestämmelser som en myndighet utfärdar om hur något ska skötas eller utföras.

BestämmelserRegler

Företagsinteckning

substantiv

Säkerhetsrätt som låter en näringsidkare använda sin rörelseegendom, till exempel varulager, som säkerhet för lån utan att förlora rätten att förfoga över den. Registreras hos Bolagsverket.

Företagshypotek

Företräda

verb

Att representera någon eller något och föra deras talan, till exempel inför en domstol eller i förhandlingar.

RepresenteraFöra talan för

Företrädesrätt

substantiv

Rätt att gå före andra i en viss situation. Inom bolagsrätt aktieägares rätt att teckna nya aktier vid nyemission; inom arbetsrätt en uppsagd arbetstagares rätt till återanställning.

Förtursrätt

Förfång

substantiv

Skada, nackdel eller förlust som någon åsamkas; oftast i uttrycket "till förfång för". Ett formellt och mest juridiskt ord.

NackdelSkada

Förfarande

substantiv

Sätt att handla eller gå till väga, ofta enligt fastställda regler. Används särskilt om formella processer inom juridik och förvaltning.

TillvägagångssättFörfaringssätt

Författning

substantiv

Gemensam benämning på rättsregler som lagar, förordningar och föreskrifter. Ordet kan även betyda tillstånd eller skick, som i "i god författning".

LagstiftningStadga

Förfoga

verb

Fritt kunna bestämma över och använda något, till exempel pengar, tid eller resurser. Vanligast i uttrycket "förfoga över".

DisponeraRåda över

Förfogande

substantiv

Rätt eller möjlighet att bestämma över och använda något. I uttrycket "till förfogande" betyder det att något finns tillgängligt för någon att använda.

RådighetDisposition

Förföljelse

substantiv

Att systematiskt trakassera, jaga eller förtrycka någon, ofta på grund av åsikter, religion eller tillhörighet.

TrakasseriHetsjakt

Förhandla

verb

Att samtala och köpslå för att nå en överenskommelse där parterna har olika intressen, till exempel om pris, villkor eller avtal.

KöpslåUnderhandla

Förhandling

substantiv

Samtal eller diskussion där två eller flera parter försöker komma överens, ofta genom att ge och ta. Används om allt från löneförhandlingar till politiska och juridiska uppgörelser.

överläggninguppgörelse

Förhör

substantiv

Utfrågning där en myndighet, ofta polisen, ställer frågor för att få information. Betyder även kontroll av en elevs kunskaper i skolan.

UtfrågningKorsförhör

Förlika

verb

Att göra upp i godo och lösa en tvist utan rättegång. Att förlikas betyder att parterna försonas och kommer överens.

försonasjämka

Förlikning

substantiv

Frivillig överenskommelse mellan parter i en tvist, ofta för att avsluta eller undvika en rättegång.

UppgörelseÖverenskommelse

Formalia

substantiv

De formella regler och rutiner som måste följas för att något ska vara giltigt eller korrekt. Ofta sådant som avhandlas inledningsvis vid ett möte, ibland uppfattat som onödigt.

FormaliteterFormföreskrifter

Förmån

substantiv

Fördel eller rättighet som någon får, ofta utöver det vanliga. I arbetslivet en ekonomisk extra ersättning som tjänstebil eller friskvård, vid sidan av lönen.

FöreträdeFördel

Förmånsbeskattning

substantiv

Beskattning av värdet på en skattepliktig förmån som en anställd får utöver lönen, till exempel tjänstebil eller fri kost.

Förmånstagare

substantiv

Den person eller organisation som får utbetalningen från en försäkring eller liknande förordnande när försäkringsfallet inträffar, exempelvis vid dödsfall.

Förment

adjektiv

Som (kanske felaktigt) påstås eller antas vara något.

FörmodadPåstådd

Förmyndare

substantiv

Person som enligt lag företräder ett barn i ekonomiska och rättsliga frågor fram till 18-årsdagen. Oftast är barnets vårdnadshavare också dess förmyndare.

målsman

Förolämpning

substantiv

Yttrande eller handling som medvetet kränker eller förnedrar någon; en skymf. Är även en brottsrubricering i svensk lag.

SkymfKränkning

Förordnande

substantiv

Beslut som ger någon ett tillfälligt uppdrag eller en befogenhet, till exempel att tjänstgöra på en tjänst eller företräda någon. Vanligt inom juridik och offentlig förvaltning.

UppdragBemyndigande

Förordning

substantiv

Bindande rättsregel som regeringen utfärdar med stöd av lag, underordnad riksdagens lagar. Preciserar ofta hur lagar ska tillämpas.

FörfattningStadga

Förövare

substantiv

Person som begår eller har begått ett brott eller en annan klandervärd handling; gärningsman.

GärningsmanFörbrytare

Förrättning

substantiv

Avgränsat tjänsteuppdrag som utförs av en ämbetsman, ofta utanför den ordinarie arbetsplatsen. Kan vara en högtidlig akt som vigsel eller dop, eller en åtgärd som besiktning eller lantmäteriförrättning.

ämbetsuppdragakt

Försäkring

substantiv

Avtal där man mot en avgift (premie) får ekonomisk ersättning om en skada eller olycka inträffar. Även: ett bestämt påstående om att något är sant.

Försäkringstagare

substantiv

Den person eller part som har tecknat en försäkring och är avtalspart gentemot försäkringsbolaget. Behöver inte vara samma som den försäkrade.

Förseelse

substantiv

Mindre allvarlig överträdelse av en regel eller lag; en obetydlig förbrytelse.

överträdelseförbrytelse

Förskingring

substantiv

Brott som innebär att man olovligt tillägnar sig pengar eller egendom man fått i uppdrag att förvalta åt någon annan. Skiljer sig från stöld genom att gärningsmannen redan hade egendomen i sin besittning.

Förskingrande

Försörjningsstöd

substantiv

Ekonomiskt bistånd från kommunen till den som inte kan försörja sig själv, tidigare kallat socialbidrag. Ska täcka grundläggande behov som mat, boende och kläder.

SocialbidragEkonomiskt bistånd

Försummelse

substantiv

Det att försumma något, alltså att inte sköta eller utföra det man borde. Kan även avse själva den underlåtna handlingen eller plikten.

misskötselunderlåtenhet

Försvarsadvokat

substantiv

Advokat som företräder och försvarar en misstänkt eller åtalad person i ett brottmål. Försvarsadvokaten bevakar klientens rättigheter och för dennes talan i domstol.

FörsvarareOffentlig försvarare

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book