Bläddra i lexikonet

ECT (elektrokonvulsiv terapi), även kallat elbehandling, är en psykiatrisk behandling där ett kontrollerat epileptiskt anfall framkallas med elektrisk stimulering under narkos. Används främst vid svår depression.

Förkortning för elektroencefalografi, en undersökning som registrerar hjärnans elektriska aktivitet med elektroder på skalpen. Används främst för att utreda epilepsi.

Den kliniska diagnosen för depression, med nedstämdhet eller minskad glädje under minst två veckor tillsammans med symtom som sömnstörning, trötthet och skuldkänslor. Kallas även egentligt depressivt syndrom.

Åtgärder man själv vidtar vid enklare sjukdom eller skada, eller hälso- och sjukvårdsåtgärd som vården bedömt att patienten kan utföra själv.

Förkortning för elöverkänslighet (engelska electrohypersensitivity), en rapporterad känslighet för elektromagnetiska fält som ger symtom som huvudvärk och trötthet. Tillståndet är omdiskuterat inom forskningen.

Förkortning för emotionellt instabilt personlighetssyndrom, tidigare kallat borderline. Innebär svårigheter att hantera starka känslor, impulsivitet och instabila relationer.

Läkarbeslut om att inte påbörja hjärt-lungräddning om en patients hjärta stannar, ofta i livets slutskede. Beslutet gäller endast återupplivning och påverkar inte övrig vård.

Uttömning av sädesvätska genom urinröret hos mannen, oftast i samband med orgasm. Kallas även utlösning eller sädesuttömning.

Elektrokardiogram; en undersökning som registrerar hjärtats elektriska aktivitet och visar den som en kurva, för att upptäcka hjärtproblem.

Inflammation i huden som gör den torr, röd, kliande och ibland sprucken. En av de vanligaste hudsjukdomarna, ofta kronisk och återkommande.