Bläddra i lexikonet

Logisk slutledning där man härleder en slutsats som med nödvändighet följer av givna premisser eller axiom. Är premisserna sanna är slutsatsen också sann.

Som bygger på deduktion – att dra logiskt nödvändiga slutsatser från allmänna premisser till ett enskilt fall. Motsats till induktiv.

Förfall och nedgång, särskilt moralisk eller kulturell; även en njutningslysten och överdådig livsstil.

Engelska för öde: den förutbestämda framtid eller livsväg som tänks vänta en person.

Uppfattningen att allt som sker är förutbestämt av tidigare orsaker, så att inget egentligen kunde ha skett annorlunda. Står ofta i motsats till tron på fri vilja.

Som är förutbestämd av tidigare orsaker och inte beror på slump. Beskriver system eller processer där samma utgångsläge alltid ger samma resultat.

Inom hinduism och buddhism den kosmiska ordningen och de plikter, lagar och den rättfärdighet som varje människa bör följa. I buddhismen även Buddhas lära.

Konsten att resonera genom att ställa argument mot motargument för att nå ny insikt. Inom filosofin även en lära om hur motsättningar driver utveckling, central hos Hegel och Marx.

Som rör dialektik – att söka kunskap genom att ställa motsatta argument mot varandra. Inom filosofin ofta kopplat till schemat tes, antites och syntes.

En uppdelning av något i två skarpt åtskilda och ofta motsatta delar, till exempel gott och ont eller subjektivt och objektivt.

Valsituation där samtliga alternativ medför svårigheter eller oönskade konsekvenser; ett svårlöst problem.

Samtal, debatt eller resonemang kring ett visst ämne. Inom vetenskapen även det språkbruk och de ramar som styr vad som går att säga och tänka inom ett område.

En distinktion är en tydlig åtskillnad eller skillnad mellan två saker eller begrepp. Ordet kan även betyda en fin utmärkelse.

Person som medvetet argumenterar mot en allmänt accepterad åsikt, ofta utan att själv tro på sina argument, för att pröva hållbarheten i ett resonemang.

Lärosats eller trossats som fastställs som sanning och inte får ifrågasättas, särskilt inom religion eller en ideologi.

En dogma är en lärosats som slås fast som obestridligt sann och inte får ifrågasättas, framför allt inom religion. I vidare mening en orubblig övertygelse man tar för given.

Som tvärsäkert håller fast vid givna läror eller åsikter utan att ifrågasätta dem. Kan även betyda som rör dogmatik eller trosläror.

Ett okritiskt fasthållande vid bestämda uppfattningar eller läror, ofta inom religion, filosofi eller politik, utan att ompröva dem.

Allmänt accepterade åsikter, föreställningar och förgivettaganden inom en grupp. Inom filosofin ställs doxa (tro) mot episteme (säker kunskap).

Att tillämpa olika moraliska måttstockar i likartade fall, ofta strängare mot andra än mot sig själv – att predika en princip men själv bryta mot den.

Eftersträvansvärt och gott karaktärsdrag; moralisk förträfflighet eller sedlig egenskap som anses värdefull. Inom filosofin avser begreppet sinnets inriktning mot det goda.

Etisk teori som sätter människans moraliska karaktär och goda egenskaper i centrum, snarare än enskilda handlingar eller deras konsekvenser.

Som lever efter goda moraliska principer; ärbar och rättskaffens. Förr ofta om sexuell anständighet, särskilt hos kvinnor.

Skildring av ett mörkt, skräckinjagande framtidssamhälle, ofta präglat av förtryck och kontroll. Motsatsen till en utopi.

Som rör eller liknar en dystopi, det vill säga en mörk, skräckinjagande framtidsvision präglad av förtryck, ofrihet eller samhällskollaps. Motsats till utopisk.