Bläddra i lexikonet

Utforska vårt omfattande bibliotek av svenska begrepp, slang och tekniska termer sorterat alfabetiskt.

B

B-körkort

uttryck

Behörigheten B på körkortet ger rätt att köra personbil och lätt lastbil med en totalvikt på högst 3 500 kg. Det är den vanligaste körkortsbehörigheten i Sverige.

Körkort B

Bakgrundskontroll

substantiv

En granskning av en persons tidigare förhållanden, som brottshistorik, ekonomi och anställningar, ofta inför en anställning eller säkerhetsprövning.

Balk

substantiv

En vågrät, bärande byggnadsdel som tar upp och fördelar laster, till exempel i hus och broar. Inom juridiken även en huvudavdelning i lagboken, som brottsbalken.

bjälke

Barnfridsbrott

substantiv

Brott som innebär att ett barn tvingas bevittna vålds- eller sexualbrott mot en närstående, till exempel en förälder. Det är ett eget brott i Sverige sedan den 1 juli 2021.

Barnkonventionen

substantiv

FN:s konvention om barnets rättigheter, antagen 1989. Den fastställer barns rättigheter i 54 artiklar och gäller sedan 1 januari 2020 som svensk lag.

BAS-U

uttryck

Förkortning för byggarbetsmiljösamordnare för utförandet. Den som samordnar arbetsmiljön under själva byggskedet och ser till att arbetsmiljöplanen följs.

Batong

substantiv

Slagvapen i form av en käpp av hårt gummi eller metall, som bärs och används av bland annat polis och ordningsvakter.

PåkKlubba

BBR

uttryck

Förkortning för Boverkets byggregler, bindande föreskrifter och allmänna råd om hur byggnader ska utformas för säkerhet, hälsa och energihushållning.

Bedragare

substantiv

Person som lurar andra för egen vinning, ofta genom att vilseleda om pengar eller identitet. En som begår bedrägeri.

SvindlareBluffmakare

Bedrägeri

substantiv

Brott som innebär att man genom vilseledning förmår någon att göra något som ger gärningspersonen vinning och offret skada, ofta ekonomisk förlust.

svindellurendrejeri

Befintligt skick

uttryck

Att något, ofta en bostad eller vara, säljs i det skick det befinner sig vid köpet. En friskrivning där säljaren begränsar sitt ansvar för fel, men inte helt befrias.

Befogenheter

substantiv

Den rätt och makt någon har att fatta beslut eller utföra handlingar inom ett visst område, ofta given genom lag, tjänst eller fullmakt.

rättighetermandat

Begäran

substantiv

Bestämd önskan eller anhållan om något, ofta i formellt eller juridiskt sammanhang. På egen begäran betyder av egen fri vilja.

anhållanönskan

Behörig

adjektiv

Som har formell rätt eller kompetens för en viss uppgift, till exempel rätt utbildning för ett yrke eller tillstånd att vistas på en plats.

KvalificeradKompetent

Behörighet

substantiv

Den formella rätt eller kompetens som krävs för att få göra något, till exempel utbildning, körkort eller åtkomst till ett datorsystem.

KompetensBefogenhet

Behovsanställning

substantiv

Flexibel anställningsform där den anställda kallas in att arbeta vid behov och kan tacka ja eller nej varje gång, utan garanterad arbetstid eller inkomst.

Intermittent anställningTimanställning

Beivra

verb

Att vidta formella eller rättsliga åtgärder mot något otillåtet eller oönskat. Förekommer ofta på skyltar: "Otillåten parkering beivras".

LagföraBeivras

Beivras

verb

Att ingripa mot och bestraffa en överträdelse eller ett brott. Syns ofta på skyltar: "Överträdelse beivras", det vill säga leder till påföljd.

Belastningsregistret

substantiv

Polisens register över personer som dömts eller fått strafföreläggande för brott. Ett utdrag krävs ofta vid anställning inom skola, vård och omsorg.

Benådad

adjektiv

Som har fått sitt straff efterskänkt eller mildrat av en myndighet. I bildlig mening även rikt begåvad, som om talangen vore en gåva.

Begåvad

Beprövad erfarenhet

substantiv

Kunskap som byggts upp genom systematiskt dokumenterad yrkeserfarenhet, likställd med vetenskaplig grund i till exempel skollagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Berättigad

adjektiv

Som har laglig eller rimlig rätt till något. Även om något som är välgrundat och försvarbart, till exempel berättigad kritik.

BefogadVälgrundad

Besittning

substantiv

Faktisk kontroll över eller innehav av något, särskilt mark eller egendom. Inom juridiken den rådighet man har över en sak, oavsett om man äger den.

InnehavÄgo

Besittningsrätt

substantiv

Hyresgästens rätt att bo kvar i bostaden även om hyresvärden vill säga upp avtalet. Förstahandshyresgäster har starkt skydd; andrahandshyresgäster får skydd först efter mer än två års boende.

Besittningsskydd

Besittningsskydd

substantiv

En hyresgästs lagstadgade rätt att bo kvar i bostaden även om hyresvärden säger upp avtalet, och därmed rätt till förlängning av hyreskontraktet.

besittningsrätt

Beslag

substantiv

Beslag har två huvudbetydelser: dels en metalldetalj som fästs på ett föremål, dels när en myndighet omhändertar egendom, ofta som bevis. 'Lägga beslag på' betyder att ta i anspråk.

konfiskationmetallbeslag

Beslut

substantiv

Ett bestämt val om att något ska eller inte ska göras; en slutsats man kommit fram till och tänker hålla fast vid.

AvgörandeBestämmelse

Bestrida

verb

Förneka eller opponera sig mot något, till exempel en anklagelse, fordran eller ett påstående. Kan även betyda att stå för (betala) en kostnad eller utgift.

TillbakavisaFörneka

Bestyrkt kopia

uttryck

Kopia av ett dokument som intygats stämma överens med originalet, oftast genom två personers underskrift. Kallas även vidimerad kopia.

Vidimerad kopia

Betalningsanmärkning

substantiv

Notering hos kreditupplysningsföretag om att en person eller ett företag inte betalat en fastställd skuld i tid. Kan göra det svårt att låna, hyra bostad eller teckna abonnemang.

Kreditanmärkning

Hittar du inte det du söker?

Använd vår snabbsök för att hitta specifika definitioner eller föreslå ett nytt ord till lexikonet.

search
menu_book