Bläddra i lexikonet

Forntida storstad vid floden Eufrat och huvudstad i Babylonien, känd för Babels torn och de hängande trädgårdarna. I Bibeln står namnet symboliskt för en syndig, ogudaktig stad.

Plats där man gömmer sig för att överraska och anfalla någon; även själva överfallet. I överförd betydelse en oväntad fälla.

Ljusets och godhetens gud i nordisk mytologi, son till Oden och Frigg. Dödas av en mistelpil som hans blinde bror Höder skjuter på Lokes inrådan.

Fälttecken i form av en fyrkantig duk på en stång; en fana eller standar, särskilt om medeltida flaggor. I överförd betydelse en samlande symbol.

Utesluten och förvisad från en gemenskap. Historiskt: utstött ur kyrkan genom bannlysning. Bildligt även: helt förbjuden.

Ursprungligen en person utanför den grekiska eller romerska kulturen. I dag oftast en rå, ociviliserad eller hänsynslös människa.

Äldre benämning på en inrättning där föräldralösa eller övergivna barn uppfostrades och undervisades. Föregångare till ordet barnhem.

Konst- och stilepok i Europa cirka 1600–1750, känd för dramatik, överdåd och svulstiga former. Som adjektiv även bildligt: orimlig eller absurd.

Adelstitel; muntligt tilltal för en friherre, rangordnad närmast under greve. I svensk adel skrivs titeln formellt friherre medan baron används i tal.

Tillfälligt hinder eller spärr som byggs av sammanförda föremål, ofta tvärs över en gata, för att stoppa motståndare eller polis under upplopp och strider.