Bläddra i lexikonet

Inom anatomin: rörelse av en kroppsdel bort från kroppens mittlinje, till exempel att föra ut armen rakt åt sidan. Inom logiken även en slutledning som söker den troligaste förklaringen till en observation.

Att bortse från detaljer för att lyfta fram det väsentliga; att bilda ett allmänt begrepp ur enskilda fall. Inom programmering: att dölja komplexitet bakom ett enklare gränssnitt.

Som bara kan uppfattas i tanken, inte med sinnena; motsatsen till konkret. Om konst: icke föreställande. Används i vardagligt tal även om resonemang som är allmänt hållna och svåra att greppa.

Orimlig, meningslös eller stridande mot sunt förnuft; så befängd att den verkar löjlig.

Orimligt, meningslöst eller fullständigt vettlöst; som strider mot allt sunt förnuft. Neutrumform av absurd.

Argumentationsfel där man angriper motståndarens person – karaktär, motiv eller bakgrund – i stället för att bemöta själva sakargumentet.

Osjälvisk, villkorslös kärlek, särskilt den gudomliga kärleken i kristen tradition. Även namn på en tidig kristen kärleksfest.

Inom grammatiken den som utför handlingen i en sats, den handlande. I filosofi och medicin även en verkande kraft eller ett verksamt ämne.

Person som anser att det inte går att veta om någon gud eller högre makt finns. Till skillnad från en ateist förnekar agnostikern inte gud, utan menar att frågan inte kan avgöras.

Som anser att det inte går att veta eller bevisa om en gud existerar. Beskriver en hållning av tvivel i religiösa kunskapsfrågor.

Känsla av främlingskap, social avskildhet eller utanförskap. Inom filosofi och sociologi: tillstånd där människan upplever sig främmande inför sig själv, sitt arbete eller samhället.

Osjälviskhet; att handla för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoism.

Osjälvisk; som handlar för andras bästa utan tanke på egen vinning. Motsatsen till egoistisk.

Likhet eller överensstämmelse mellan annars olika företeelser. Även ett resonemang som drar slutsatser utifrån sådana likheter.

Tillstånd där statsmakt och styrande auktoritet saknas. I vardagligt tal: oordning och kaos när lagar inte upprätthålls; bland anarkister tvärtom en positiv vision om ett samhälle utan tvingande överhet.

Som rör själen, det inre livet eller det översinnliga snarare än det kroppsliga och materiella; ofta kopplat till religion eller existentiella frågor.

Inriktning på det själsliga och inre, ofta ett sökande efter mening och en helig dimension i tillvaron. Kan vara knuten till religion men också stå fristående från den.

Den historiska epok kring Medelhavet då främst den grekiska och romerska kulturen blomstrade, ungefär 800 f.Kr. till romarrikets fall omkring 500 e.Kr. Då grundlades mycket av det västerländska kulturarvet.

Motsats eller motsatt påstående. Inom retoriken en stilfigur där två motsatta begrepp ställs mot varandra, och i dialektiken det som ställs mot tesen.

Godtycklig; bestämd av personligt tycke eller slump snarare än av sakliga skäl eller fasta regler.

Skäl som anförs för eller emot en ståndpunkt i en diskussion eller debatt. Ett argument bygger på fakta, bevis eller logik och syftar till att övertyga.

Person som lever mycket återhållsamt och avstår från njutningar och bekvämligheter, ofta av religiösa eller moraliska skäl.

Som präglas av självförnekelse, återhållsamhet och enkel livsföring. Används även om sträng, avskalad estetik utan överflöd.

Läran om att himlakropparnas positioner och rörelser påverkar människor och händelser på jorden. Ligger till grund för horoskop och stjärntecken.

Person som inte tror på någon gud eller gudars existens. Skiljer sig från agnostikern, som menar att frågan inte går att avgöra.

Inom hinduismen själen eller det innersta, sanna jaget i varje levande varelse. Anses ytterst vara identisk med världssjälen Brahman och leva vidare genom återfödelser.

Egenskapen att vara äkta, genuin och sann mot sig själv eller sitt ursprung.

Självständighet eller självbestämmande; rätten eller förmågan att styra sig själv utan kontroll utifrån. Används om stater och regioner med självstyre såväl som om individers personliga oberoende.

En grundsats som antas vara sann utan bevis och som ligger till grund för vidare resonemang inom matematik och logik.